Sånger

Internationalen

Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli!

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär!
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär!

Arbetare, i stad på landet
en dag skall jorden bliva vår
När fast vi knyta vänskapsbandet
lättingen inte råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvaren gräns
emot dem alla sätta
skall solen stråla mera klar.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär!
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär!

Vi bygger landet

Vi bygger landet i gärning och ord,
röjer dess tegar och plöjer dess jord.
Vi bärgar skörden som åkrarna gav,
timret ur skogen och fångsten ur hav.

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Malmen ur berget och milornas kol
stöpte vi järn av och smidde till stål.
Fiskarens koja och torparens hem
röjde vi plats för och timrade dem.

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Vi är fabrikens och plogarnas män,
vi reste bygden och värnade den.
Vi är de kvinnor som bördorna bar,
skapade lyckan och höll henne kvar.

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Hör hur det sjunger från rem och pistong,
hör hur det växer till arbetets sång,
susar från axen av gulnande säd,
stiger i klangen från släggor och städ:

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Arbetets söner

Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!"
länge oss nertryckt i mörker och nöd;

Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!

Icke naturen hårdhänt har dragit
gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod
kampen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana
fältropet genom nationerna går:

Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!

I natt jag drömde

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut
Jag drömde om en jättesal, där statsmän satt i rad
Så skrev de på ett konvolut och reste sig och sa:

"Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär
Och ingen känner längre till det ordet militär"
På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog
Och alla drack varandra till och dansade och log

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut